En Masonic tanke på den "Musical Offering"
Janos Cegledy, P.M.
Sinim Lodge, Tokyo
Research Lodge of the Grand Lodge of Japan

Översättning:  Kjell Mazetti

1736 besökte den åldrande Bach (1685-1750) Fredriks den Stores (1712-1786) Kung av Preussen hov efter upprepade förfrågningar från monarken. Fredrik den Store var inte bara en av de största statsöverhuvuden utan också en bra kompositör och flöjtist. Han var också ett stort kulturellt stöd med speciell inriktning på musik. Han var också frimurare och det finns många historier om hans generösa barmhärtighet även om en del kanske bara är skrönor. Han hade anställt Johann Sebastians näst äldste son, Carl Philipp Emanuel (1714-1788) som vid den tiden till och med överglänste sin berömde far. Han var mycket skicklig på spinetten (harpsicord) och komponerade med en modern inriktning.

Bach anlände med sin äldste son, Wilhelm Friedmann, (1710-1784) samma kväll som Fredrik själv spelade en flöjtkonsert. När han hörde att Bach hade anlänt lär han ha yttrat: Mina Herrar, den äldre Bach har ankommit. Kungen var uppenbart upprymd. Han tillät inte ens Bach att borsta av resdammet och byta kläder utan bad honom pröva de senaste instrumenten, varav det fanns ett antal nya "forte pianon". Bach improviserade och bad kungen att ge honom ett tema utifrån vilket han skulle extemporera ett antal fugor och kanons. Detta blev grunden på vilken Bach senare komponerade ett av sina mest uppmärksammade verk som han dedicerade till Fredrik den Store och som kom att bli känt som Musical Offering.

Denna händelse och även kompositionen är värd att betrakta utifrån ett frimurarperspektiv. även om kungen hade stor aktning för Johann Sebastian både som musiker och komponist och som far till Carl Philipp Emanuel. Många har undrat om det fanns någon annan anknytning mellan de båda förutom kärleken till musiken. Det verkar lite märkligt att kungen skulle avbryta sitt framträdande för att välkomna vem som helst. Det kan naturligtvis tillskrivas det faktum att Bach var en så framträdande och välkänd kulturpersonlighet, men en sådan hövlig uppmärksamhet var mer än ovanlig. Man kan jämföra med ärkebiskopens av Salzburg bemötande av Mozart (1756-1791) för att inse att en musiker, oavsett hur ovanligt han var, bara ansågs vara en betjänt. Så låt oss analysera musiken för att se om vi kan upptäcka dolda förutsättningar.

Frimurare kan speciella igenkännings — och hälsningstecken, inte kända utanför den egna kretsen. Detta är inte unikt för frimureriet utan förekommer i många sällskap på samma sätt som chiffer, allegorier och symboler. De används till exempel av Francis Bacon och av Rosencreutsarna för att ta ett par exempel. Det är därför möjligt, ja till och med mycket tänkbart, att även musiker kan förmedla dolda frimurarebudskap i rent musikaliska termer. Vi kan med säkerhet spår frimureriska symboler i t ex Mozarts Trollflöjten. Så låt oss analysera Musical Offerings.

Kungens tema är i C moll och har tre nivåer. De första tre tonerna bildar en liten triad, vilket för en musiker kan upplevas som en loges tre förnämsta uppdrag. De följande två tonerna är ett halvsteg över och under och kan illustrera ceremonimästarefunktionen. Detta följs av en trappa bestående av nio tonsteg, och ytterligare sju klanger fullbordar temat. Detta är en utmaning som Frimurarebrodern Fredrik ger till Bach att med sin musikaliska genialltet skapa meditationer av. Observera talserien tre, fem, sju, nio och eventuellt fler tal. Men det blir mer när man tränger in i den slutliga versionen.

Verkets chiffer svarar mot kungens gambit. öppningssatsen är förmodligen mycket lik den improvisation som Bach använder som en Ricercar. Detta var en term för mindre fugor. Etymologiskt utmärker ordet "ett stycke musik i vilket vi måste söka någonting, ett tema till exempel". Ordvalet är intressant och frimureriskt suggestivt. Beskrivningen är hämtad från Albert Schweitzers bok om Bach. "Ricercar" består av initialbokstäverna i "Regis Jussu Cantio et Reliqua Canonica Arte Resoluta". Detta följs sedan av tio canon, som inte bara är utomordentligt komplexa utan också himmelskt sköna. Det är näs canon siktar Bach mot en speciell musikalisk symbolism. Över den fjärde, i vilket temat behandlas i contrapunktisk rörelse skriver han: "Notilus crescentibus crescat Fortuna Regis" vilket kan översättas med: Må kungens barmhärtighet ökas som dessa toner. Den femte, en cirkelcanon vandrande uppför tonskalan rubricerar han: "Ascendenteque Modulatione ascendat Gloria Regis" — Såsom förändringen stiger uppåt så må kungens ära. Man brukade, eftersom en canon kan vara ett musikaliskt pussel indikera hur man ville att den skulle utföras. Men till de två sista canon som föregår den trio sonata med flöjt, uppenbarligen skriven för att framföras av Fredrik den Store själv på sitt instrument, ger Bach ingen ledtråd. Istället citerar han ett bibelställe väl känt av frimurare. Quarendo invenietis, Sök och du skall finna. Den andra canon kan ses i fyra klara delar, men den första har, åtminstone tre olika möjligheter till tolkningar.

Var Bach frimurare? Eftersom det inte finns något protokoll från hans reception eller något annat frimureriskt material som knyter honom till Orden så kanske vi inte officiellt skall räkna in honom bland frimurarna. Men det är intressant att notera att hans son Johann Christian (1735-1782) som etablerade en musikalisk rococo var välkänd frimurare. Han bodde i London och hade en varm och innerlig relation med den unge Mozart, vars första pianokonserter var arrangemang på mentorn Johann Cristian Bachs kompositioner.

Som ytterligare argument kring frågan kan man lägga följande: En månad efter besöket vid hovet i Potsdam blev Bach medlem i Lorentz Cristoph Mizlers "Corresponding Society of Musical Sciences", Ett lärt sällskap bestående av den tidens ledande kompositörer. Bland dem Georg Philipp Telemann (1681-1767) och Georg Friedrich Händel (1685-1759). Sällskapet bestod av 19 medlemmar och ledaren Mitzler är välkänd som matematiker, och som sökte efter en fast matematisk och filosofisk grund för den musikaliska vetenskapen. Bach skrev ett antal canon som sällskapet kunde publicera och man tror att han avsåg att även ge ut delar av Musical Offering och "Art of Fuge" på samma förlag. De senare är de mest komplexa och matematiska av Bachs hela produktion.

Det råder ingen tvekan om att talsymbolik spelade en viktig roll i Bachs kompositioner. Exempel är "These are the Holy Ten Commandments", BWV 679, där fugans subjekt ingår tio gånger och på samma sätt körsatsen "Herre är det jag" i Matteuspassionen där frasen repeteras elva gånger, en för varje lärjunge.

I slutet av 1940-talet lanserade Friedrich Smend en teori att Bach använde en matematisk matris i sina kompositioner. Han visade till exempel på en numerologisk signifikans i cantus firmus i orgelkoralen "Dödsbädden" "Vor Deinen Thron tret ich", BWV 668, som har 14 noter i det första systemet och 41 i det sista. Numerologiskt är ordet Bach just 14 och JS Bach blir 41 med samma metod. Holländaren Kees van Houtenand Marius Kasbergen har försökt klarlägga ett samband mellan Bach och Rosencreutsarna genom att granska matematiska beräkningar, som dock kan vara av tillfällig karaktär.

Huruvida denna medvetenhet om numerologi kan anföras som bevis för frimurerisk kunskap må vara upp till läsaren, men faktum kvarstår att intresset för numerologi och tal var större är vi kan föreställa oss under 1600, 1700 och 1800 talen.

Bibliografi

Bach, J. S., Musical Offering.
Schweizer, Albert, Bach.
Boyd, Malcolm, Bach.
Tatlow, Ruth, Bach and the Riddle of the Number Alphabet.
Case, Paul Foster, The True and Invisible Rosicrucian Order.